Madeleine Grand

Jag var påväg ut till farmor och skulle få lite lunch, var uppe hos mamma på hennes jobb och hämtade bilen. När jag nästan kommit till Timmele börjar det snöa (glöm inte att det vat lag på sommardäck och så klart var dom på) sen kom jag till den berömda vångskurvan där fick jag ett möte av en bil med släp som nästan var över på min sida, bilen körde ganska fort så jag kollade ner o på vilken hastighet jag hade och som tur är så släppte jag automatiskt på gasen sedan är det bara kört, gick inte ratta eller något bilen bara gled vad jag än, hann bara tänka att detta är kört nu sen var det bara pang, krasch o pang... från det att jag åkte av vägen tills att bilen stannat kommer jag inte ihåg något, vilken kan vara bra också!

Jag ligger på sidan, förarsidan neråt! Ringer mamma och berättar vad som hänt undertiden kommer en kille ner till mig och börjar kolla läget, frågar massa frågor och sedan kommer en till o under tiden börjar jag fatta vad som hänt o känner att jag inte sitter fast eller har någon större skada, ömmar i nacke och rygg. En av killarna har då ringt 112 och han frågar om det är ok att jag går ut bilen för det var det enda jag ville och självklart så får jag absolut inte göra det, ligg still och rör dig inte, fick jag som svar!

Ambulans, Brandbilar, Polis kommer ut, undertiden har mamma hunnit ut och hon har även ringt pappa så pappa kom efter någon minut också! Det var skönt när jag fick se pappa titta in genom framrutan, då blev jag genast mycket lugnare. Eftersom att jag klagat på att jag hade ont i nacke och rygg fick jag fortfarande inte röra på mig och dom klippte av taket och fixerade mig från topp till tå. Det tog en bra stund innan jag kom ut från att brandbilarna o ambulans kom, men eftersom bilen låg som den gjorde var dom tvugna att säkra upp den innan dom kunde börja klippa o greja men när jag äntligen kommit ut och låg på båren med halskrage och fastspänd överallt var vi påväg till akuten. I ambulansen tog dom en jäkla massa prover överallt, tryckte och klämde men allt såg bra ut!

När jag kom in på akuten blev det ännu fler prover, nålar, tryck, blodtryck och röntgades två gånger sedan låg jag bara på den dumma båren och väntade på att dom skulle komma med svaren och precis som jag trodde var ALLT bra, kan ha fått någon lite lättare hjärnskakning och chock men ingen allvarligt, sådan tur i oturen! Var väldigt trött i några dagar men nu mår jag fin fint igen. Tack alla som var så söta och hjälpte mig, tänkte på mig, och bara fanns där! En liten tanke betyder mycket!

Nu ska jag dra med mamma i skogen på en promenad! Nu hörs vi snart igen vill jag lova, har massa andra roliga saker att berätta!

Over And Out